Tacksamheten har blivit en viktig del av min väg hem till hjärtat. Inte för att livet alltid är enkelt eller för att svåra känslor försvinner, utan för att den hjälper mig att rikta uppmärksamheten mot det som redan bär mig.

När jag började öva på tacksamhet handlade det inte om stora saker. Det kunde vara morgonljuset genom fönstret, en stund i naturen, en varm kopp te eller känslan av att få ta ett djupt andetag. Små ögonblick som påminde mig om att livet pågår här och nu.

Med tiden märkte jag att något började förändras. Inte nödvändigtvis omständigheterna omkring mig, men sättet jag mötte dem på. Jag började se mer av det som gav energi, mening och glädje. Det blev lättare att känna tillit till livet och att uppskatta det som redan fanns istället för att ständigt söka efter något mer.

För mig är tacksamhet ingen prestation och inget som behöver göras perfekt. Det är snarare ett sätt att stanna upp och öppna hjärtat för det som är. Att ge plats åt det vackra, det enkla och det levande som ofta finns mitt framför oss.

Kanske vill du prova själv.

Kanske genom att stanna upp en stund varje dag och fråga dig:

”Vad känner jag tacksamhet för just nu?”

Det behöver inte vara stort. Ofta är det de små ögonblicken som bär den största magin.

Ju mer vi uppmärksammar det som ger näring åt hjärtat, desto mer verkar livet fyllas av det.

Med värme, Susanne